Saturday 19 November 2011

This is the end, my friend

Det senaste åren så har min läsning och mitt bloggande minskat stadigt. Jag har kämpat för att få tillbaka lässuget men inte lyckats förutom i korta perioder. Har gått från att ha två bokcirklar och skriva dagliga blogginlägg till att minska till några i veckan, sen några i månaden, lade sen ned den ena bokcirkel, sen den andra, och nu är det alltså dags för att lägga ned bloggen. Yup, det stämmer. I'm quitting.

Känns tråkigt, men jag har efter mycket soulsearching kommit fram till att det helt enkelt inte är min grej längre. Tänker inte hymla och säga att jag tar en paus, för jag kan inte lova att jag kommer tillbaka till bloggosfären, men jag ändå kommer ha kvar bloggen för den eventualiteten att jag skulle få tillbaka lässuget/bloggorken. Hoppas inte på det dock.

Det känns litet tråkigt eftersom jag inte vill hamna utanför och missa allt roligt ni skriver och gör, men samtidigt så känns det litet skönt eftersom jag nu slipper ha ett ständigt dåligt samvete för min oförmåga att läsa och skriva.

Well, there you have it. Live long and prosper.

Tuesday 1 November 2011

Reluctance

Reluctance by Robert Frost


Out through the fields and the woods

And over the walls I have wended;

I have climbed the hills of view

And looked at the world, and descended;

I have come by the highway home,

And lo, it is ended.



The leaves are all dead on the ground,

Save those that the oak is keeping

To ravel them one by one

And let them go scraping and creeping

Out over the crusted snow,

When others are sleeping.



And the dead leaves lie huddled and still,

No longer blown hither and thither;

The last long aster is gone;

The flowers of the witch-hazel wither;

The heart is still aching to seek,

But the feet question 'Whither?'



Ah, when to the heart of man

Was it ever less than a treason

To go with the drift of things,

To yield with a grace to reason,

And bow and accept the end

Of a love or a season?

Thursday 20 October 2011

Little Dorrit


På tal om höstromantik... Vill bara göra er uppmärksam på denna filmatisering av Charles Dickens "Little Dorrit" från 2008.

Lilla Amy Dorrit har vuxit upp med sin utblottade far inne i Machalseas fängelse för gäldenärer. När Amy beslutar sig för att söka anställning för att försörja sig själv och sin fattiga far blir hon rekommenderad att söka tjänst hos Mrs Clennam. Mrs Clennam är en känslokall och hård kvinna som mycket sällan hjälper andra, men efter endast en kort presentation så blir Amy Dorrit anställd.

 Mrs Clennamns son Arthur kommer samtidigt hem från sydostasien med dystert bud - Mr Clennam har gått bort. Innan Mr Clennam gick bort lämnade han en guldklocka till sin son och bad honom även att prata med sin mor och rätta till det misstag som begåtts. När Arthur försöker få svar av sin mor om vad detta misstag kan vara vägrar hon svara, och Arthur blir misstänksam att allt inte står rätt till i familjens affärer. Och varför har hans mor anställt lilla Amy Dorrit? Är det så att hans familj försöker rätta till gamla synder? Och vad har de då gjort mot familjen Dorrit?

Charles Dickens är en av de största brittiska författarna under den viktorianska eran, en tidsperiod som jag är speciellt förtjust i. Just detta verk baserar sig till stor del på Dickens egen uppväxt i en gäldenärstuga och är till stor del en politisk satir över England under 1850-talet. Ett skäl till att jag älskar Dickens är nog för hans vackra porträtt av människoöden, och hur livet kan ta vändningar upp och ned och att vi inte kan basera vår lycka på ekonomiska medel. ('e's a good ol' chap, isn't 'e?)



John Chivery

"Little Dorrit" innehåller också mycket romantiska drag, bland annat så får vi möta John Chivery (Russel Tovey), fängelsevaktens son, som kärar ner sig totalt i lilla Amy Dorrit. Han är en mycket sympatisk ung herre med mycket söta utomstående öron. (Någon som känner igen vår unge herr Chivery?)


Arthur Clennam & Amy Dorrit
Sen finns det förstås den outtalade attraktionen mellan Arthur Clennam (Matthew Macfayden) och Amy Dorrit (Claire Foy).
Nämnvärt är också att många av de skådespelare som medverkar  känns igen från någon nu aktuell (nördig) tv-serie. Vad sägs som Eve Myles (Torchwood) som Maggy? Eller Andy Serkins (Gollum) som den läskige Rigaud (han är superbra som fransman!). Eller Freema Agyeman (Doctor Who). Och förutom Russel Tovey så har vi även Jason Watkins (Herrick) från Being human. Roligt nördigt!

Så, för alla er viktorianer, alla Dickens-fans, alla anglofiler där ute. Alla som gillar att sticka torgvantar och tända ljus, cockney-dialekten, kusliga historier och härliga karaktärer! Watch this and weap.

Monday 17 October 2011

Mats Strandbergs "Jaktsäsong"

Höstromantiken fortsätter med buller och bång och nästa man till rakning är Mats Strandberg som med sin debutbok "Jaktsäsong" bjuder på chic lit i Stockholms gayklubbsvärld.

"Jaktsäsong" handlar om tre vänner: straighta Melinda, helyllebögen Magnus och om the brooding vampi.. förlåt, författaren Sebastian. Den handlar om kärlek och vänskap och den snåriga djungeln som är Stockholms dejtingträsk.

Något som rörde mig djupt med denna bok var nog Magnus och Melinda och deras vänskap. Det kändes helt enkelt väldigt äkta. Magnus och Melinda har både goda och dåliga sidor, de är neurotiska, slarviga, hade dåliga självförtroenden och alla möjliga issues, men de är också så himla kärleksfulla och så bra vänner. Älskar också hur otjejig Melinda är och hur hon faller utanför ramen för en stereotypisk chic lit-hjältinna. Slutligen är det intressant att läsa om hur alla myter om bögar och homosexualitet både infrias och krossas.

Boken bjuder också på en hel del påskägg fyllda av underbara Buffycitat... och en eller annan "artistisk" detalj som visar på stor självdistans och humor. (Jag kan tänka mig att Mats satt och skrattade en hel del åt sig själv då han skrev vissa bitar... ;)

Tyvärr så slutade boken litet för snabbt för att jag ska vara helt nöjd och det fanns vissa bitar av historien som jag tyckte kunde fått mer plats (vad sa egentligen Magnus under sin samtalsterapi?). Magnus historia kändes både litet undanskuffad och litet forcerad på slutet. Jag ville ha mer!

Kort sagt är det en jättebra bok (debutbok till och med!) som jag gillar väldigt mycket. Jag gillar också Mats Strandberg som snabbt stigit till graden av favorit för sin underbara humor och buffy-kärlek.

Allt som allt ger jag "Jaktsäsong" en stark fyra och rekommenderar den varmt till alla chic lit-fantaster, Buffyfantaster eller Cirkeln-fantaster (Mats Strandberg har även varit medförattare till Cirkeln - en fenomenalt bra ungdomsbok - som jag skrivit om här), ja, helt enkelt till alla som vill ha en bra bok fylld av humor och romantik. Nuff' said. Read it.

Saturday 8 October 2011

Ode to the fall

Hösten är den bästa årstiden! Luften är hög och klar, antingen är det regnigt väder vilket gör att man inte har ett dugg dåligt samvete för att stanna inne och läsa bok under en filt med en god kopp te och en katt i knäet, eller så är det så där härligt soligt väder så att solstrålarna lyser på lövverken och sätter extra färg på de brandgula/orangea/röda bladen. Ibland kommer doften av frost på mornarna eller kvällarna. Älskar doften av frost, för det påminner om snö... (och vintern är den näst bästa årstiden!)


Pildammarna, tidigare idag
 På hösten så får man  också spendera lata timmar på caféer med goda vänner, dricka varm choklad och snacka strunt. Man får gå omkring i varma stickade tröjor och söta halsdukar. Eftersom det blir mörkt snabbt så spenderar man gärna långa kvällar inomhus, spelar spel, tittar på filmer, eller bara umgås. Man flänger inte runt ute på ölcaféer till sent på natten utan blir mer bekväm (i alla fall i mitt fall). Man drar helt enkelt ner på tempot.
Hösten är också perfekt tid för att bli kär. Det är en ny säsong, man börjar nya träningspass, får nya arbetskamrater efter semestern, det är en ny termin i skolan, människor kommer och går. Det är också en nystart för tv-hösten och vi får återigen följa våra gamla favoriter (Tony DiNozzo, Bones, Barney Stinson, Sheldon, Matthew och Mary Crawley) i nya upptåg.

Hösten är helt enkelt bäst.

Or, in shorter words:

There once was this girl with (semicurly) hair,
Who truly loved the autumn, I do declare.
When the leaves turned red,
She put a cap on her head,
And took a long walk to enjoy the high and crisp air.

Wednesday 5 October 2011

Lucy-Anne Holmes - Femtio sätt att träffa den rätte

Sarah Sargeant är snart 30 år och jobbar som servitris medan hon väntar på att hennes skådespelarkarriär ska komma igång. Hon går på ett par auditions då och då, men än så länge har hon bara hamnat i någon halvkass reklamfilm (där hon till och med blivit bortklippt). Hon är singel, och rätt så nöjd över detta (till sina föräldrars fasa). Föräldrarna beslutar sig därför för att anmäla till en dokusåpa om dejting (till hennes fasa) men hon blir inte antagen (till sin stora besvikelse).

Sarah når botten efter att hon till slut arbetar upp modet att bjuda ut den flintskallige, lönnfete bartendern på hennes favoritpub - och får nobben! Hon inser att hon inte vill sitta ensam resten av livet och börjar därför arbeta på en plan, 50 sätt att träffe den rätte.

För att göra en lång historia kort så är detta en av de roligaste böcker jag läst på länge. Det hände till och med (med jämna mellanrum) att jag skrattade rakt ut. En gång skrattade jag så högt så jag väckte delar av familjen (på semestern). Boken är riktigt, riktigt bra. Den har en snabb takt, härliga karaktärer, är lättläst, och STOR eloge till Lucy-Anne Holmes för detta är faktiskt hennes debutbok! (Otroligt men sant!) Att jag kunde lista ut slutet rätt så tidigt är ingen fara, för boken var en riktigt fröjd att läsa oavsett detta.

Den får fem poäng av fem möjliga, och fem poäng på romantikskalan. Läs, läs, läs!!!

Sunday 2 October 2011

Vince & Joy - Lisa Jewell

Vince och Joy träffades under en husvagnssemester, en sommar då de båda var unga och oerfarna inom kärlek och sex. Gnistorna flög och förälskelsen var ett faktum, men pga omständigheter utanför deras kontroll förlorade de kontakten.

Åren gick och till slut var deras sommarflört bara var ett kärt minne från barndomens dagar. Men slumpen skulle snart ordna så deras vägar möttes igen...



Jag har alltid betraktat Lisa Jewell som en av mina favoritförfattare i genrén chic lit eftersom hon inte skriver om glamorösa modedrottningar utan om "the girl next door". Det tilltalar mig, som aldrig riktigt förstått det där med mode och tycker det är bättre att ha lagom antal skor (gärna sånna där sköna från Ecco, utan klack). Men trots att jag inte kan kvalificera mig som en girly-girl så klarar jag mig inte utan romantik, och det levererar alltid Jewell. Hennes romantiska ihop-parningar är för det mesta rätt givna, men Jewell lyckas ändå skapa en intressant och spännande story med verklighetstrogna karaktärer, klockrena dialoger och humor.
Jag har läst och äger flera av hennes andra böcker, bland annat "Stjärna för en natt", "Våga flyga", "Ralphs party", "Typ trettio", "The truth about Melody Brown" och nu har alltså "Vince & Joy" kommit till min samling. Dock så måste jag medge att "Vince & Joy" inte riktigt håller måttet.

Boken började bra, karaktärerna var intressanta och storyn verkade lovande. Men sen så svävade Jewell iväg med karaktärerna åt olika håll och jag gillade inte hur det hela utvecklade sig, speciellt så gillade jag inte karaktären George Pole (som tyvärr påminde mig litet för mycket  om en av mina ex). Den centrala frågan var, "skulle Vince och Joy träffas igen?", men Jewell tog in så mycket annat i historien så att storyn förlorade fart och spänningen blev lidande. När det väl kom finalen kändes det därför tunnt och dåligt underbyggt.

Så mycket kan jag säga utan att ge bort för mycket av handlingen.

Förutom detta så tyckte jag boken var helt okej, varför den får en svag trea.

Saturday 1 October 2011

En veckas rekreation och underhållning

Har varit i "sommarstugan" en vecka för rekreation och underhållning, vilket innebär att jag har läst massvis med böcker medan jag har slöat i en solstol med en paraplydrink. Jag har även badad i hav, pool och bubbelbad, dykt och spanat in lustiga fiskar och krabbor, vandrat längst strandkanten, vandrat i bergen, ätit god mat varje dag, druckit champagne och ätit jordgubbar, samt att jag har suttit ute på balkongen varje kväll och beundrat solnedgången. Vyn från vår balkong är alldeles spektakulär, man ser hela Patalavaca-bukten fylld av segelbåtarna som seglar iväg i horisonten. (Om ni undrar hur min vy ser ut kan ni ju höja blicken till headern. Mycket riktigt så är den bilden tagen från samma omnämnda balkong.)

(Och om ni nu undrar var denna sommarstuga kan tänkas vara så kan jag meddela att den är på Gran Canaria.)
Så här ser det ut på dagtid
Men så till det viktiga - läsrapporten! Har hunnit med följande böcker:
  • Lisa Jewell - Vince och Joy
  • Lucy-Anne Holmes - 50 sätt att träffa den rätte
  • Mats Strandberg - Jaktsäsong
  • Jonas Jonasson - Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
  • Isabel Wolff - Vickys Vintage & Butik 
(Kunde lätt ha läst mycket mer om det inte vore för att det var så himla varmt och jag därför var tvungen att svalka mig i havet stup i kvarten. Hello i-landsproblem!) Arbetar just nu på recensionerna av de första böckerna, och hittils kan jag säga att en av böckerna får en klockren femma, två får starka fyror, en får en stark trea. En är oklar. More to follow later. Tills vidare bjuder jag på en läsbild och litet stämningsmusik. Min brorsa beslutade sig för att fota mig med mina böcker som en läs-serie. (Än så länge har jag dock bara denna bild eftersom brorsan försvunnit med kameran...)

 Stay tuned för massor av  höstromantik !  

Monday 19 September 2011

Downton Abbey is back

"Downton Abbey" är ett brittiskt perioddramat som handlar om alla innevånare i slottet Downton Abbey. "Upstairs" får vi följa systrarna Mary, Edith and Sybil Crawley, deras far Robert (the Earl of Grantham), deras mor Cora (countess of Grantham) och deras farmor Violet, (dowager countess of Grantham). "Downstairs" får vi följa butlern Bates, de ränksmidande paret Thomas och O'brien, den godhjärtade husföreståndaren mrs Huges, med flera.

Handlingen tar fart precis efter Titanic sjunkit. Systrarnas Crawleys kusin, och Downtons arvinge, befann sig ombord och har nu omkommit. Detta sätter handlingen i rullning eftersom en ny arvinge till Downton Abbey nu utsetts enligt lagen, och det blir den avlägsne kusinen Matthew Crawley som drar det kortaste (eller längsta?) strået - en simpel advokat!

Matthew och hans mor Isobel Crawley flyttar till Downton och lär känna sin familj, vars slott Downton Abbey de en dag skall ta över. Matthew är dock uppfostrad att klara sig själv utan butler och husföreståndare, och har bestämt att han inte ska låta sig själv förändras till någon överklassmänniska. Inte heller tänker han bli påprackad någon av systrarna Crawley för att säkra familjens ekonmiska ställning. Han hinner inte mer än landa i Downton innan det skär sig mellan honom och den äldsta systern Mary Crawley, och det enda gemensamt de verkar ha är en ömsesidig skeptisism till honom som ägare av Downton Abbey. Men som vi alla vet så börjar ju kärlek med bråk och slutar med barnbidrag... Eller? ;)

Serien svepte hela Storbritannien från sina fötter förra året då den hade premiär, och fortsätter att göra succé även 'abroad'. (Säsong 1 av Downton Abbey visades förra hösten på SVT.)

Inatt vann Downton Abbey fyra emmys, bland annat i best miniseries/TV-kategorin, best writing, best directing samt att Dame Maggie Smith fick en emmy för best supporting actress. Maggie Smith har en imponerande rennomé, men är kanske mest känd som Minerva McGonagall i Harry Potter-serien. I Downton Abbey gör hon en komisk men underbar roll som matriarken Violet och lämnar ett spår av dräpande one-liners bakom sig. Om någon förtjänat sin emmy så är det hon!

Inatt var det inte bara emmy-utdelning, utan i Storbritannien visades också det första avsnittet på den andra säsongen av Downton Abbey. I Sverige får vi vänta till den 29 oktober för att få se den andra säsongen, men det är inget jämfört med amerikanerna som enligt rykten får vänta ända till i december för att få se det. Känns rättvist att de får vänta för en gångs skull. ;)

För er som är nyfikna och vill ta en sneak peak på andra säsongen så har ni trailern här:


Let the Downton-hysteria begin!

Sunday 18 September 2011

Jane Eyre (2011)


"Jane Eyre (2011)" har just haft premiär på bio och jag skyndade mig självklart dit som ett äkta Brontë-fan. Har aldrig läst boken men har sett så många olika filmatiseringar att jag börjar känna att jag har det, och denna filmatisering känns väldigt sann till kärnan av historien.

Filmen lägger mer fokus på känsla istället för dialog, utan att tippa över till långtråkighet. Under loppet av två timmar bjuds vi på spektakulära vybilder av karga och dimmiga engelska hedar, höstträdgårdar, stenbroar överväxta med mossa, som varvas med scener mellan Jane och Mr Rochester som är laddade med passion och längtan. Historien innehåller också vissa drag av skräckromantik som i denna filmatisering blommade ut i vissa riktigt skrämmande sekvenser.

Mr Edward Rochester porträtteras av Michael Fassbender (också känd som Magneto i "X-men First Class"). Fassbender förför med sin blå hypnotiska blick och sin manligt grovhuggna haka, men hans utseende är inte det enda som är njutbart utan han lyckas också göra en skrämmande rolltolkning av Mr Rochester som lämnar tittaren osäker på exakt vad för mörk hemlighet han bär på...  Mer om Michael Fassbender i mitt tidigare inlägg Michael-mania.  

En särskild eloge bör dock gå till Mia Wasikowska som gör den mest eteriska Jane Eyre jag sett. Mia har ett sätt att spela som verkligen visar hur Jane kämpar för att undertrycka varje känsla tills det blir för mycket för henne och hon får svårt att hålla allt inuti sig. Hon lämnar ingen tittare oberörd.

Jag såg Jane Eyre med min väninna som också älskar Brontë-systrarnas verk, och hon grät hela sista halvtimmen och var alldeles tyst och vördnadsfull efteråt. Själv så var jag inte lika berörd. Vet inte riktigt varför. Filmen var oerhört vacker, men jag antar att jag är litet bedövad eftersom det faktiskt är den femtioelfte gången jag ser Jane Eyre. Jag lämnade dock bion med en känsla av välbehag och en mysig höstromantisk känsla. Det är en film som förtjänar att ses på den stora vita duken!

Friday 16 September 2011

Meanwhile, in real life

Håller på för fullt och läser höstromantik men då och då kommer jag upp till ytan och andas också. Vid sådana tillfällen passar jag på att umgås med den bästa sortens människor. Och vilka människor är det, kanske ni undrar? Jo, bokbloggare så klart!

En full bokhylla var vänlig nog att bjuda in oss till sin nya boning där vi kalasade på god mat, vin och skvaller ;) Samlade var VixxOmBocker, Calliope, Bookpond, Bokomaten och Flickan&böckerna. Det blev en mycket trevlig afton där vi som vanligt avhandlade allt från Knausgård till katter. Flickan&böckerna bjöd dessutom på goda muffins/cupcakes (vilket är rätt här?), som jag slukade med stor entusiasm. Godare (och snyggare) muffins/cupcakes har jag aldrig skådat!

Bokomaten hade också med sig Penguinspelet som var superroligt med, även om jag beslutade mig för att vara artig och låta de... sämre... lagen vinna. Ps. Vixx är en fuskare!.ds. :P

Wednesday 14 September 2011

I löv you

Do you löv me?
Höstlöv

Friday 9 September 2011

The road not taken


The Road Not Taken by Robert Frost

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I-

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

Tuesday 6 September 2011

Kär lek?

"Kär lek?" handlar om Joanna som flyttar ner från Mensträsk utanför Arvidsjaur till Malmö för att studera webbdesign. Hennes nya liv i Skåne blir inte riktigt som hon tänkt sig då hon får en granne som beskrivs som "vandrande viagra". Joanna blir fullkomligt star struck.. and akwardness ensues... Som om det inte är nog komplicerat att vara en norrbottning i skåne (I should know), där vardagen kantas av språklig förvirring och kulturchocker.

Bokens författare Malin Johansson är väldigt öppen med att boken bygger på verkliga händelser. Som med alla självbiografiska romaner så undrar man förstås hur mycket sanning som ligger bakom orden. Medan jag läste så fick jag känslan av att allt som står faktiskt har hänt, vilket gör att det stundvis känns lite konstigt och lite för intimt att läsa. Kanske är det ett författarknep, kan ju vara så att Malin saltat på rejält för att ge det hela en mer komisk touch. God knows, jag hoppas det. För Malins skull... ;-)

Ett dilemma med att recensera självbiografiska romaner är att alla de åsikter man formar om karaktärerna och det dom gör indirekt kan bli en åsikt om författaren. Om jag tycker att Joanna beter sig illa, betyder det att jag tycker Malin betett sig illa? Som författare till en självbiografi får man säkerligen tåla en hel del, och jag kan inte annat än häpnas över Malins mod när hon vågar skriva så öppet.

Och precis som Malin varit modig, måste jag som fellow bokbloggare också vara det. (Även om man är bekant med författaren själv och tycker hon är jättetrevlig.)

Så, ärligt talat, gillade jag boken? Svaret måste här bli: Ja och Nej.


Det som talar emot boken är nog att första halvan ter sig mer pinsam än humoristisk och att karaktärerna känns så omogna och osympatiska. Kär lek utspelar sig i studentlivet och innefattat korridorsboende, fester, flörtande, tentaångest och en hel del ungdomligt oförstånd. För min del ligger detta liv inte så långt borta (blev färdig för fyra år sen) men ändå så känns det som en hel livstid sen, och jag tänker hela tiden "Var jag någonsin så där?".  Svaret på det måste nog bli ja, men inte då jag var 25 utan då jag var 15. (Det kan nog vara så också att denna bok riktar sig mer åt tjejer i åldern 14-20.) Tyvärr känns det som om storyn saknar driv, den binds inte ihop till en fungerande historia. Saker händer med Joanna, till synes utan mål.

En annan grej som jag är skeptisk till är språket i boken, som ibland känns överdrivet och malplacerat. Dock har det också sina stunder av underfundighet (t ex. "på räls till Lund" istället för "på väg till Lund" när det gäller tågfärd).

Det som är bra med boken är att Joanna slutligen får en slags uppenbarelse och blir målmedveten, hon tar tag i saker istället för att saker händer henne, och det gör storyn en hel del mer intressant. Boken har definitivt potential.

Malin lyckas också bra med att beskriva den frustration vi norrbottningar känner över skåningarnas okunskap om norrland, och jag fortsatte att läsa boken av någon slags norrbottning-i-skåne-solidaritet.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.

Många som har bloggat om Kär lek har varit översvallande positiva. Jag kan inte med största ärlighet säga att jag älskade boken, men jag kan däremot säga att den är bitvis fängslande och fick mig att sitta uppe till kl 02.00 då jag läste ut den.mm

Så, vad får den för betyg? Den får helt enkelt en 3:a, pga sin potential. På romantikskalan får den en svag tvåa, det här kändes mer som en bok om lust än om kärlek. Not my cup of tea.

Saturday 3 September 2011

Varför jag älskar Joss Whedon

Fiktiviteter har deklarerat att denna helg är Whedonhelg (jäj!!) och har bjudit in mig och en hel del andra till att delta i hennes hyllning till Den Geniala Joss Whedon. Eftersom jag är en hard core Whedonista kan jag inte annat än haka på. Och eftersom detta är en kärleksförklaring till Whedon, så faller det förstås under genrén höstromantik. Naturally.

Joss Whedon med litet bad guys
 Joss Whedon är killen bakom serier som "Buffy the vampire slayer", "Angel", "Firefly", "Dollhouse" samt miniserien "Dr. Horrible's sing-along blog". Han har regisserat firefly-filmen "Serenity" samt andra godingar som "Titan A.E." och "Toystory" samt "Alien återuppstår", "The Avengers" (som kommer 2012). He is the maker of good stuff. Skaparen av mina all time favourites: Spike, Willow, Mal, River, Cordelia, Angel, Captain Hammer, Dr. Horrible, and so on and so forth...



You get it?

Alla människor har sin egen historia om hur de hittade till Whedonverse. Det här är min.

Det hela började med Buffy. Jag föll för denna serie då jag gick på universitetet, alltså ganska sent efter serien slutat. Det tog bara något avsnitt, sen var jag fast. Vi var ett gäng på 6-7 pers (studenter/överliggare) som kväll efter kväll satt och slukade avsnitt. Vi rockade loss till introt och sjöng "Grrraaaaaaargh" med det lilla monstret i slutet av eftertexterna. Då spin off-serien Angel tog vid såg vi Angel och Buffy varvade med varandra - eftersom det finns stunder då serierna faktiskt går in litet i varandra. Kommer inte gå in på Angel så mycket, förutom att David Boreanaz är awesome och Alexis Denisof med. Och den har humor. Och på tal om humor och Angel...)

Bored Now-society t-shirt.
 Vi kallade oss Bored Now-society i Willows ära, beställde knappar med röda vampyrmunnar på samt t-shirts med tryck. Alla våra samtal var fyllda av referenser till all things Whedon. Vi härmade Faiths dialog i avsnittet Who are you där hon stod i Buffys kropp och försökte efterapa (vad hon anser är) Buffys präktighet med "You can't do that, because it's WRONG!" (Jag döpte t.o.m. min första blogg Because it's wrong).

Det går förstås inte att tala om Buffy utan att nämna Spike. Spike är nog (ofrivilligt) en av de roligaste karaktärerna i hela Whedonverse. Förutom hans stora roll i Buffy så medverkar han också i Angel. En av de roligaste klippen med honom är då han gör en kort men underbar monolog i första säsongens tredje avsnittet, In the dark.

Det här med att vara en ond och elak vampyr fungerar inte alltid så bra för Spike, för i grund och botten är han en mycket känslig och sårbar man. James Marster som spelade Spike är suverän på att fånga Spikes kamp mellan önskan att slita huvudet av folk och önskan vara deras vän. 

Ytterligare en sak som inte kan nämnas för mycket är den underbara kemin mellan James Marsters och Sarah Michelle Gellar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom, men istället väljer jag att visa er ett kort klipp som beskriver allt det ovan sagda. Och yes, "you have stupid hair" är vad han säger. 'Nuff said. (Mer om Buffy hos Butter tar ordet.)

Efter Buffy och Angel var slut fyllde vi tomrummet med Firefly och firefly-filmen Serenity. Space-cowboyen Mal charmade med sitt sneda leende och busiga ögon - let's face it, vem faller INTE för Nathan Fillion?!! Firefly varade tyvärr bara en säsong, men Joss Whedon ville att serien skulle få en bra avslutning och gav oss filmen Serenity, som också ger en förklarande story till karaktären River Tam, en annan av Joss Whedons underbaraste karaktärer.

När allt verkade vara slut på Whedonfronten och vi alla grät floder för att vi saknade honom, så kom då skrivstrejken. Joss Whedon hade tråkigt, så han ringde sin polare Nathan Fillion, samt den undersköna Felicia Day (The Guild) och allas vår Barney Stinson... jag menar Neil Patrick Harris, och fick dem att ställa upp på Dr. Horrible's sing-along blog (trailer här). Resultatet blev en musikal-kortfilm i tre akter där Fillion spelar Captain Hammer, en mycket..."hjältig"... hjälte. :-D Men bäst av allt är nog Harris, ytterligare en av humorns okrönta kungar.

Ord kan inte beskriva hur Joss Whedon completes me, hur hans odödliga ord strömmar genom mitt huvud dag som natt, fyller mig med glädje och tillförsikt om att - if all else fails - så finns fortfarande Buffy, Angel, Spike, Mal, Dr. Horrible och The Evil Trio att återvända till. Shit, det blev inte särskilt sammanhängande det här, men så går det när man får en complete and utter nerdgasm.
Sist av allt, här är SF-bokhandelns Joss Whedon-hyllning.

Thursday 1 September 2011

Love is a many, splendid things, love...

...lifts you up where you belong!

Det är september och hösten är officiellt här. Härmed inleds ett tre månader långt bloggtema som ska handla om romantik, höst, höstromantik, eller plain old chic lit stuff.

Har gått igenom min bokhylla och funnit "litet" böcker att "starta" med:
  • Kär lek - Malin Johansson
  • Överenskommelser - Simona Arnfelt
  • Vince och Joy - Lisa Jewell
  • Den trettonde historien - Diane Setterfield
  • The empty house - Rosamund Pilcher
  • Vickis vintagebutik - Isabel Wolff
  • Landet bortom havet - Tamara McKinley
  • Someone special - Sheila O'Flanagan
  • När löven faller - Nicci Gerard
  • Hope - Lesley Pearse
Sen så har vi ju faktiskt paranormal romance genrén som inte ska glömmas bort. Här hittade jag:
  • The enchantment emporium - Tanya Huff
  • Soulless - Gail Carriger
  • Moon called - Patricia Briggs
  • The laughing corpse - Laurell K Hamilton (del två i Anita Blake-serien)
  • City of bones - Cassandra Clare
Sen har vi ju klassikerna, Jane Austen, systrarna Brontë, George Elliott eller varför inte......


Hösten ska med andra ord gå i kärlekens tecken, varför det kan bli en hel del romantiska dikter, filmrecensioner och övrigt för de som är intresserade. Tune in for more of the good stuff! :)

Tuesday 30 August 2011

El Classico!

Klassiker, klassiker, här har vi klassiker!

Ni har väl inte missat att Therese på Dantes bibliotek har utlottning av klassiker. Skriv i kommentarfältet och berätta varför du önskar få just den klassikern du önskar få, så kanske DU blir den lyckliga vinnaren!

Själv så önskade jag mig H.G. Wells The Time Machine. Jag älskar genrén steampunk som originerar från de stora 1800-tals tänkarna Wells, Jules Verne, Mary Shelley m.fl. Älskar också Warehouse 13, tv-serien som flörtar med steampunkgenrén och även har med sin egen version av H.G. Wells. För att undvika spoilers för de oinsatta så tänker jag inte berätta mer. Se serien själva! ;)

Monday 29 August 2011

Höstplaner

Snart är det september på riktigt!! Jag har gått omkring och trott att det är september i ungefär en vecka, men nu är den snart här i alla fall... och det innebär:

* höst i naturen!
* nya kläder
* semesterresa
* bokmässa (inte för mig eftersom semesterresan inträffar under den helgen, men för många andra bokbloggare)
* höstmys med böcker!!! *yaaaaay*

Jag är en sån där människa som har svårt att fokusera på för många saker samtidigt, varför det inte blivit så mycket bloggande eller läsande för den delen. Har fokuserat på att komma igång med vardagsrutiner och har även lagt till träning på schemat, 2-3 gånger i veckan. Har även varit upptagen med vissa *ähum* andra saker som vi här låter vara osagt. Låt oss bara säga att det har varit en distraherande sensommar.

Vill dock påpeka här att jag håller att läsa Malin Johanssons Kär Lek, och håller även på med Simona Arnstedts Överenskommelser. Har även påbörjat ett par andra böcker som av någon anledning inte blivit färdiglästa (What's up with that?!). Tycker det ska bli ändring på detta nu, omedelbums, och har kommit på en ny infallsvinkel för att kickstarta höstläsningen...

Jag tänker köra något i stil med Feuerzeugs Seriemördarsommar, fast mycket mer rosadoftande och fluffigt och gulligt - Höstromantik! Hela september, oktober och november ut skall romantisk litteratur av alla slag stå på lässchemat - kanske med något litet avbrott av Terry Pratchett eller Jim Butcher. Återkommer i veckan med mer info om vilka böcker som skall ingå i höstromantik-läsningen.

Until then...

Tuesday 2 August 2011

Fias sanningar

  • Ärlighet varar längst.
  • Man ska aldrig säga aldrig.
  • Friskt vågat är hälften vunnet.
  • Att tala är silver, att tiga är guld.
  • Älska som om du skulle dö imorgon. Arbeta som om du skulle leva i evighet.
  • Att oroa sig för morgondagen, det är som att betala räntan på ett lån man inte fått.
  • Att äga en smartphone med fri surf är döden för läsning på pendeln.
  • En katt som luktar tvättmedel har hittat ett sätt att öppna din garderob.

Saturday 30 July 2011

När man är sjuk...

När man är sjuk och ynklig är det synd om en, då har man rätt att tröstshoppa böcker. Jag gick in på adlibris nu på morgonkvisten och klickade ned tre böcker.

Den första boken är skriven av bokbloggaren Malin Johansons och heter "Kär lek". Den har fått enormt mycket bra kritik. Jag har tjatat för att få ett rec. ex som Malin generöst nog tänkte ge mig, men eftersom jag tror på Malin som författare och vill stötta henne så passar jag på att köpa boken istället. Sådeså. Något som gör det hela litet extra roligt är att boken handlar om en norrbottning i skåne, något som ligger Malin nära om hjärtat och så även mig.  Förväntar mig hög igenkänningsfaktor!

Spann sedan vidare på det romantiska temat och köpte Eva Rices "The lost art of keeping secrets" samt Lucy-Anne Holmes "50 sätt att träffa den rätte". Nu kanske Miss E tänker "Vilket sammanträffande, båda böckerna har jag ju nyligen läst och rekommenderat!" Well, det är inget sammanträffande. För mig så leder Miss Es boktips alltid till succé. Jag litar stenhårt på att jag kommer gilla vad än du slänger åt mig. Skulle dock vilja se den där semesterbokhögen igen så jag kan skriva ned fler tipsen ;)

Teh stuff. :-)

Monday 25 July 2011

En Post-Martin post

Efter att ha levt i George R R Martins värld i två veckor är jag nu färdig med A Song of Ice and Fire (for now!) men den stannar kvar i minnet och spökar. Idag på jobbet så tittade en kollega ut genom fönstret och utbrast "En drake!" varpå jag snabbt snurrade runt, adrenalinet hann sätta in och jag sökte efter draken ... och så var det en attans pappersdrake.

Reality is no fun. :(

Jag vet inte om det är Martin som inte vill släppa mig, eller jag som inte vill släppa den. Bara tanken på att öppna upp en annan bok känns jobbigt. Men förr eller senare så måste jag ju göra det, och då är frågan. Vad är det som kan få mig att sluta tänka på Mr Martin?

Det måste vara en asbra bok, intensiv, romantisk, episk. Men kanske inte en fantasy, det blir så tjorvigt då när jag börjar blanda ihop det med Westeros. Några förslag på en asbra bok?

Sunday 24 July 2011

A Dance with Dragons av George R R Martin

A dance with dragons är den femte boken i serien A song of ice and fire. Tidslinjen löper parallellt med handlingen i fjärde boken A feast for crows, men medan Feast handlade om Westeros så handlar Dance om The wall i norr och Valyria samt The Free Cities i öst. Dance fortsätter också storyn efter slutet på Feast, så vi får också återse några av de PoV:are som är med i Feast.

Innan jag börjar vill jag utlysa en *SPOILERVARNING!* Har du inte läst böckerna t.o.m. A feast for crows så riskerar du att spoilas. *SPOILERVARNING!*

Det är dock riskfritt att läsa vidare om du läst t.o.m. A feast for crows. Hädanefter så kommer vidare spoilers döljas bakom vit text, så har ni läst boken kan ni ju trycka CTRL + A så kommer allt fram.
Here it goes...!

Eter att ha läst 1000 sidor av Westeros-action så lämnade jag motvilligt Sam, Arya, Jamie och Cersei, Brienne och de övriga till deras öde. Handlingen i Feast ledde upp till ett par spännande cliffhangers, men inget av detta spelar någon roll, för nu är det Jon, Daenerys och Tyrions tur att få komma till tals.

I början finner vi Tyrion på flykt från Kings Landing. Han han dödat sin far, Tywin Lannister, och kämpar inombords med att hantera det hela. Tywin hatade Tyrion, men trots det så var han faktiskt Tyrions far och Tyrion hade en stor respekt för honom ... Men så fick då Tyrion slutligen reda på vad som hände med Tysha ...

Med det i bagaget så försöker Tyrion nu hantera sitt nyfunna hat mot sin familj. Han kämpar även mot de svåra samvetskvalen för det som hände med Tysha. "Where whores go..." var det sista Tywins far sade, på frågan om vart Tysha försvunnit, något som Tyrion nu lämnas med att fundera över...

Tyrions PoV har alltid varit bäst. I Dance gör han ingen besviken.[*here lies spoiler* Han möter både unga drakar, buttra björnar och gigantiska sköldpaddor. Han blir vän med dvärgen Penny, skaffar en ny hobby i form av pig-jousting och blir sedan ett sellsword. Episoderna med Penny är ju bara för härliga... I mångt och mycket är detta Tyrions bok, för allt verkar hända i hans kapitel!
*spoilerslut*]

Daenerys sitter på tronen i Mehereen i Slavers Bay. Efter att ha befriat alla slavar, till slavägarnas stora missnöje, börjar nu nattliga mord störa ordningen. Dany må ha frigivit alla slavar, men hon har inte räddat dem från döden. När sedan drakarna börjar bli för oregerliga får beslutar sig Dany för att spärra in drakarna och förlorar därmed litet av sin pondus som The Mother of Dragons.

 
Samtidigt så börjar man i Westeros höra rykten om dessa drakar. Quentyn Martell, prinsen av Dorne, skickas för att fria till Danys, och så även Victarion Greyjoy, bror till Kung Euron Crow's Eyes av The Iron Isles.
 
Jon tampas med sin nya upphöjda status som Lord Commander och har även fått Kung Stannis och hans röda häxa Melisandre på halsen. För att eliminera risken att Melisandre lyckas bränna upp någon med kungsblod sänder han Sam och Gilly till Oldstown med Maester Aemon och Mance Rayders son. Det uppstår ett problem med disciplin, och Jon [*here lies spoiler* löser det med ett snabbt *chop* och vinner respekt av männen på muren. *spoilerslut*]
Jag ger A dance with dragons fem poäng av fem möjliga. Inga superlativ är tillräckliga för att beskriva denna episka serie. För er som ännu inte har läst serien så kan jag säga, läs, läs, läs!

Slutligen så måste jag nog också utsända en varning till alla läsare med hjärtproblem eller svaga nerver. Martin låter läsaren pendla mellan hopp, förtvivlan, hopp, förtvivlan... Aldrig visste jag att läsning kunde vara SÅ FRUSTRERANDE!

Mer än så kan jag inte säga utan att spoila er något så fruktansvärt, och det vill jag ju inte. För att läsa vidare - vilket sker på eget bevåg om du inte läst A dance with dragons ännu - markera ytan mellan de röda texterna. 

[*here lies spoiler*  
Ett par nya PoVs är Reek, Quentyn Martell och även Ser Barristan the Bold. Jag gillade mest Reek (Reek, my name is Reek, it rhymes with freak). Här beskriver Martin på ett otroligt grymt sätt vad tortyr kan göra med kropp och själ. Det är också en hjärtskärande resa för Reek där han utvecklas från att vara totalt nedbruten till att återta viss själslig styrka med "My name is Theon. You have to know your name."  

Bokens största chock är nog att Aegon Targaryen inte alls dog med prinsessan Elia och sin syster Rhaenys i Kings Landing för sisådär 17 år sedan. Surprise surprise! Han färdas nu till öst för att möta sin faster Daenerys, som dock inte har en aning om att han lever. Med sig har han sin beskyddare Jon Connington, ett par riddare, en maester och en septa vid namn Lemore (som jag har vissa misstankar mot... se nedan.)
 
Det var väldigt få saker med denna bok som irriterade mig (irriterade är nog fel ordval, skulle mer säga "var inte så jättebra som resten av boken"). Vill belysa ett par punkter:
* Det samtal Jon och Sam hade om att Sam skulle bli en maester. Trodde för en stund att jag skulle få läsa Feast igen med ett par smärre förändringar, eftersom jag redan läst hela samtalet med Jon från Sams PoV i Feast.
* Att återigen vara på ruta ett i tidslinjen. Nyheten sprids om att Tywin mördats, Cerceis 'fall from grace' ännu inte hänt, Sam och Gillys resa till Oldstown är ännu inte påbörjad...
* Aryas kapitel kunde ha kortats ned. Let's face it, det hände inte så mycket relevant där. Ok, hon är ju på väg att utvecklas till en liten lönnmörderska, men Cut to the chase, Mr Martin!

Här är några av alla ouppklarade trådar:

* Tre drakar = tre drakryttare. Vi har nu Daenerys och Aegon, men vem är den tredje draken?
* Var är Rickon och Osha? Är de i Hardhome eller på ett skepp på väg mot öst...
* Vad kommer hända med Jon?
* Är Stannis verkligen död? 
* Kommer Tyrion lyckas vinna över sellsworden till Dany?
* Vad gör Littlefinger och Sansa? Vems sida kommer de ställa sig på?
* Vem är Robert Strong? En Clegane?
* Är the Hound verkligen död?
* Kommer Brienne låta Jamie, som hon älskar, bli dödad av fru Stoneheart?
* Vems son är Jon? (Rhaegar och Lyannas son?)
* Är Jamie och Cersei Lannisters eller Targaryens? (Finns vissa indikationer på att The Mad King bonkat på Tywins fru före Tywin på bröllopsnatten...)
* Vem är *egentligen* Septa Lemore? Hon är mörkhårig, runt 40, har stretchmarks efter barnafödande... Skulle hon kunna vara Lyanna? (Martin återupplivade Aegon, varför inte Lyanna?)

Vad tror ni?
*spoilerslut*]

Saturday 23 July 2011

Bubblan har spruckit

Folk skämtar om att jag har en släng av Aspergers syndrom eftersom jag snöar in mig på specialintressen. Eftersom jag känner till den sjukdomen pga att en nära släkting har den så kan jag out-rula den. (Inte för att det skulle gjort så mycket, Aspergers syndrom är inte en sjukdom - det är en superhjälteförmåga!)

Men ack nej, skulle hellre tro att jag har litet maniska tendenser, en släng av ADHD och litet demens. Dessa maniska tendenser kommer i perioder då jag hittat en bra bok- eller tv-serie. Då kan jag förlora mig själv i det så pass att det är allt jag tänker på, allt jag andas för, pratar om, drömmer om, vill veta. Jag glömmer bort att äta, nedprioriterar bort sådana där "onödiga saker" som att diska, städa, jag går alltså helt upp i min mani. Så har det varit dessa två veckor då jag har slukat George R R Martins A Feast for Crows och nu är halvvägs igenom A dance with dragons.

Men så hände det i Oslo. Har suttit och sett på nyheterna i ett par timmar, chockad. Allt om Mr Martin är som bortblåst, det är som att jag nyktrat till efter en lång fylla. Känner mig så sorgsen och lider med alla familjer. 80 ungdomar döda! Det är en fruktansvärd massaker. Nu har jag stängt av nyheterna för jag orkar inte se mer misär. Har tagit itu med diskberget här hemma och försökt rensa tankarna.

Bubblan har spruckit och jag har återkommit till verkligheten. Det är en hemsk värld vi lever i.

Saturday 16 July 2011

Jim Butchers Storm front


Min nya pojkvän
 Harry Blackstone Copperfield Dresden är privatdetektiv och trollkarl. Han är inte den som sticker under stolen med att han är en trollkarl (han står till och med listad i telefonboken som det) men av någon underlig anledning har folk svårt att tro på honom. Chicago PD är skeptiska, men polisen Karrin Murphy vet bättre än att tvivla på Harrys magiska förmågor. När ett fall dimper ned på hennes bord med en övernaturlig prägel kontaktar hon genast Harry för att få hjälp att lösa fallet ...

Storm Front är den första boken i Dresden Files och öppnar upp för en serie som nu sträcker sig över 13 böcker, soon to be 14. Serien faller under fantasys subgenré urban fantasy, dvs att den utspelar sig i stadsmiljö. Jag gillar Jim Butchers stil som författare. Det är mörk, men inte för mörkt, det har humor, rappa dialoger och karaktärer som man gillar. Harry Dresden må vara en mäktig trollkarl, men han är en modern sådan, och till råga på det en man i sina bästa år. Han har misslyckade dejter, blir hånad av brevbäraren och bor i en stökig
ungkarlslya.
 
Jag rekommenderar denna bok starkt och kommer definitivt fortsätta läsa serien! Boken får en fyra, men jag ger Harry Dresden mitt hjärta. <3

Friday 15 July 2011

The rumour of my demise are greatly exaggerated

Blev tydligen så att jag tog detta med semester på för stort allvar ;)

Jag har en hel del drafts som jag arbetar på, recensioner av Jim Butcher och Maria Langs böcker, har läst en hel del mer också och även fått läsex vid namn Solbarnet, skriven av Monika Hääg, som jag har påbörjat och gillar. Så jag kommer att komma igång och blogga. Redan denna helgen, jag lovar! Låt mig bara njuta av sommaren ett liitet tag till ;-)

Liten kort uppdatering: Sen jag kom hem till Malmö den 9 juli så har jag hunnit varit på midnattssläpp av A dance with dragons, den efterlängtade femte boken i serien A song of ice and fire som också är filmatiserad av HBO i serien A game of thrones (också namnet på den första boken i serien). Håller just nu på att läser den fjärde boken, A feast for crows, och längtar tills jag får börja med nummer fem. Men det här lär ta sin tid för båda böckerna är över 900 sidor långa ...

Tuesday 28 June 2011

My name is memory av Ann Brashares

My name is memory är en kärlekshistoria som sträcker sig genom flera livstider. Den handar om Daniel, en man som har den underliga förmågan att han kommer ihåg sina tidigare liv, mer än 1000 år tillbaka. Boken handlar också om Lucy, vars öde genom många liv varit sammanlänkat med Daniels, men som hela tiden återföds utan minne av det tidigare livet.


Elaka tungor har fått för sig att detta är Twilight reborn eller en Fallen-rip off. Jag inte läst Fallen men jag har läst Twilight-böckerna och kan förstå kopplingen, men My name is memory är mycket bättre. Brashares berättarkonst, t ex, är tusen gånger bättre än Meyers. Believe me.

Och om man skulle jämföra Edward och Daniel...

*Edward är en slightly brooding vampire with silly hair. Han har en obeskrivlig lust att äta upp tjejen han älskar. (Ok, I can see the problem there...) Han är sisådär 180 år. Han glittrar. PFFT. Big deal! (Psst! Vampires dont sparkle...)

*Daniel är människa, hans "superkraft" är att han minns sina tidigare liv, hans själ har varit med i över tusen år, han är en levande del av mänsklighetens historia och han letar efter den själ som var hans kärlek i ett tidigare liv. Han är jäkligt frustrerad för han får aldrig tag på henne. Brooding vampires hamnar i skymundan, denna man way past brooding. Han är desperat. Och det känns. 'Nuff said.

Det var länge sen jag läste en så renodlad kärlekshistoria som detta, med karaktärer som känner för varandra på ett sådant djupt, innerligt och romantiskt sätt. Historien är vemodigt berättad och konceptet påminner något om Tidsresenärens hustru och har också element från Sagan om det magiska landet Deverry, en av mina favoritserier. Jag gillar tanken med att återfödas och ha en evig själ, men tycker inte konceptet håller riktigt hela vägen i denna bok. Därmed inte sagt att boken är dålig, utan om vissa detaljer gjorts annorlunda hade boken fått en femma istället för en fyra som den få nu.

En varning utfärdas till de blödiga, detta är romantik på högsta nivå!

Boken är också den första av tre. (Deeet kommer mera! *du-du-dudu-du-du-dudu*) Och en liten fågel viskade i mitt öra (IMDB) att detta eventuellt kommer som film 2012...?